Sidensvans.

Jag älskar blommor. Det började med två pelargoner som jag fick av min mamma våren 2009. Blommorna var knallröda och så fina. Jag blev stormförtjust. Dessa pelargoner fick personligeter. Jag ville ta hand om dom och dom flyttade självklart med mig in till stan, augusti 2009, till min alldeles egna lägenhet.

Det var pelargonerna det började med och sedan dess så älskar jag blommor. Jag har insett hur mycket dom faktiskt ger till ett rum. Faktiskt känns luften bättre och miljön trevligare. Grönt är skönt. Jag älskar att gå runt i en växtaffär och det blir svårt att inte köpa en blomma medan jag är där. När jag väl köpt en eller två så blir jag ivrig över att få placera dom på ett fint och soligt ställe i lägenheten.

Plantagen har nästan blivit min favoritaffär. Där har dom ju allt man kan tänka sig. Växtrelaterade saker iallafall. En gång upptäckte jag att dom hade ganska stora olivträd på nedsatt pris eftersom att dom hade vistats ute i höstluften ett längre tag. Men jag tänkte att jag nog ville prova och se vad som hände om jag placerade en inne i värmen i våran lägenhet. Helst skulle den ha det svalt men ljust under hösten. Till en början hade jag ofta fönstret öppet brevid den för att göra det lite svalare. Men allteftersom det blev kallare ute så fick jag stänga.

Under vintern fick mitt kära olivträd lite för lite ljus och blad efter blad föll ner på golvet. Jag blev riktigt olycklig. Tillslut var trädet nästan kalt och till våran förvåning hittade vi något spännande bland grenarna -en bit skelett. Hur det kom dit är ett mysterium.

Iallafall, när våren och ljuset kom tillbaka så började så småningom små ljusgröna blad visa sig på grenarna och jag blev överlycklig. Mitt olivträd verkade ha klarat vintern!

Som sagt, växter får personligheter som man dessutom blir ordentligt fäst vid. En annan liten historia handlar om min fina, finaste, aloe vera. Jag upptäckte en dag att växten inte alls såg ut som vanligt. Bladen hängde och lossnade dessutom tillslut. Jag hade förmodligen givit den förmycket vatten. Jag planterade om den och tog bort dom ledsna delarna och tillslut så mådde den ganska bra. Nästan helt utan vatten.

Just nu, har jag lite problem med mina vänner Fredskallorna. Deras humör verkar ostabilt. Fredskallorna vill ha ordentligt med vatten annars hänger bladen på en gång. Men jag börjar nästan bli less på deras labilitet. Fast samtidigt älskar jag deras grönfärg och jag älskar att se när dom mår bra. Så lite mer vatten ska dom nog få. En dusch kanske.

Hursomhelst, växter har utvecklats till ett stort intresse för mig. Jag mår bra av blommor och vill bara ha fler och fler omkring mig. En kurs i växthantering hade nog varit intressant och roligt.

Ikväll visades en repris utav programmet Frozen Planet; djur och natur-fascinerad som jag är så satt jag självklart som klistrad. På skärmen visades isbjörnarna, vargarna och pingvinerna. Man fick se hur dom överlevde den extrema vintern.

Tanken gällande överlevnad i sådant här extremt klimat for upp i mitt huvud: tycker inte pingvinerna att det är kallt? Eller är dom van? Dom vet inget annat? Hanarna vet att deras livsuppgift är att hålla deras dyrbara ägg varma under deras kroppar medan dom själva nästan fryser ihjäl i kylan. Honorna vandrar långa vägar till ett vattenhål för att bunkra upp med så mycket mat som möjligt, för att sedan vandra tillbaka tio mil i blåst och snö för att återse sina familjer. Väl där tar honorna över den viktiga uppgiften och låter dom utsvultna hanarna simma iväg och finna varsin matbit.

Tänk om detta var hur våra liv såg ut, att detta var platsen vi föddes på. Att vi inte visste något annat.

Jag tänker på isbjörnarna som inte verkar ha det lätt. Inte kan det vara lätt att finna mat på Arktis. Kanske på vintern då isen är tjock och lätt att vandra fram på, men under våren blir det svårare då isen spricker och djuren blir tvungna att simma oftare. Jag tänker på andra björnar som har turen att få gå i ide, men inte isbjörnarna väl? Dom kämpar på. Men isbjörnsungarna får iallafall en bra start med mjölk från deras mammor som innehåller 9 gånger så hög fetthalt än människors. Detta gör att deras storlek nästan fördubblas varannan till var tredje vecka.

Ja, vinterdjur är härdade. Att det är -23,3 grader utanför mitt fönster är väl ingenting när jag faktiskt kan gå in i mitt vindtäta bo och värma mig. Annat vore det om jag stod på isen tillsammans med hundratals andra individer och värmde mitt ägg under min täta fjäderdräkt.

Var en spännande, surrealistisk konstnär som levde mellan 1898 till 1967 i Bryssel. Hans verk blev inte kända förän efter Andra Världskriget. Från en början mycket inspirerad av kubism och futurism vilket avspeglades i hans målningar.

Det isländska bandet Rökkurró. Förra våren då vi besökte Island och hade några lugna dagar i Reykjavík så passade vi på att vandra runt i lite musikaffärer. Vi hamnade tillslut i affären som visas på bilden. En trevlig riktig skivaffär med bra utbud. Jag frågade efter isländsk bra musik och blev tipsad om Rökkurró. Detta visade sig vara en fullträff! Jag blev stormförtjust. Musiken är otroligt vacker och sången helt perfekt. Allt är bara magiskt.
Ofta när jag målar så lyssnar jag på Rökkurró eftersom deras musik inspirerar.

Det är intressant när man lyssnar på musik på ett annat språk som man inte riktigt förstår. Man kanske kan urskilja vissa ord men inte mer. Detta gör att man hör helheten på ett helt annat sätt. Man kan plocka upp känslan i musiken på ett annat sätt. Speciellt och fint.

Men bilder gjorda utav Shaun Tan. Från boken som heter Ankomsten. Magisk läsning utan ord och bara vackra bilder. Notera fartyget nere i det vänstra hörnet i den första bilden i ordningen.

Jag kände att det var dags för två konstverk utav Anders Zorn, när jag nyligen varit inne på Bruno Liljefors.
Detta är två fantastiska tavlor. Anders Zorn räknas som en av dom största svenska konstnärerna och föddes år 1860 och dog år 1920. Zorn arbetade till en början mycket med skulptur och då i materialet trä men övergick sedan till måleri. Studerade på den Kungliga Akademien för de fria konsterna i Stockholm. Han visade sig vara duktig på att måla porträtt och anlitades av många rika svenska familjer.

Jag är väldigt förtjust i fågelburar och har varit det nu väldigt länge. Fågelburarna behöver inte nödvändigtvis innehålla fåglar. Jag tycker om dom fina, slingriga formerna och burarna får gärna vara lite slitna och se gamla ut. Man kan hänga dom i taket eller ställa en i fönstret och en annan på en hylla..

Jag fick en vacker fågelbur av min pojkvän när jag fyllde år förra året. Jag blev överlycklig. Eftersom fågelburar är något vi har pratat väldigt mycket om, enda sedan innan vi faktiskt blev tillsammans. Buren står så fint i ett fönster i våran lägenhet och passar så bra ihop med gardinerna och själva fönstret faktiskt.

Jag har en bur, men jag skulle gärna ha fler. Jag vill ha många burar och jag vill att dom ska kunna stå tillsammans i olika färger och formen och se fina ut. Jag är inte mycket för prydnadsaker men fågelburar är bra prydnader! Jag tror att jag först blev förtjust i burarna och senare fascinerad i fåglar av olika slag.. Som hönan och ägget eller ägget och hönan litegrann på ett sätt. Vad kom först?

Nog är detta en spännande fågel. En Blåkråka. En sådan trodde man väl inte skulle finnas? Men det gör den!

Blåkråkorna är flyttfåglar och dessa befann sig i Sverige senast under 60-talet, på Fårö, men nu finns dom som närmast i södra Europa. Bara ett fåtal blåkråkor har visat sig i Sverige efteråt. Blåkråkan lever i par eller i mindre flockar och bygger sina hushåll i ihåliga träd. Helst i ekar, aspar eller bokar.

Ni kan säga vad ni vill; att jag är fruktansvärt långt efter osv. Men nog är detta ett par fina tavlor!

Bruno Liljefors upptäckte jag bara för någon vecka sedan och kände genast dragning till denna konstnär eftersom jag själv också målar mycket djur. Jag är dessutom mycket förtjust i rävar och annat. Jag känner även dragning till färgvalet i dessa tavlor.. Älskar dom varma tonerna som möter det kalla snöiga.
Även i dessa verk finns underbara detaljer som framträder tydligt utan att vara alltför överarbetade. Hur gör man? Detta är något jag ska öva mycket på.

Otroligt hur vissa delar av motiven framträder på en gång, medan vissa detaljer kommer fram när man studerat målningarna under en längre stund. På det sätt som det gör i den sista tavlan i ordningen som jag har lagt upp. Det första man lägger märke till är den centrerade räven, sedan ser man dom små fåglarna, kvistarna och bladen och tillsist den kamuflerade räven till höger.

Bruno Liljefors var en svensk konstnär som föddes den 14 maj år 1860 i Uppsala och dog 1939 i Stockholm.
Han är nog mest känd för sina djurmålningar då han avbildade vardagliga händelser hos djur och framställde inte  en idyllisk natur med djur som var vanligt att göra under den tiden. Hans tavlor visade ofta djurens dagliga kamp för att överleva, rovdjur och byte i mellan.

Han var vän till konstnärerna Anders Zorn och Carl Larsson och dom influerade nog Bruno i hans skapande. Hans ateljé kan man idag besöka i Österbybruk då den nu är museum. Det går även att besöka hans jaktstuga i Stockholms skärgård där han brukade vistas för att studera djurriket.

Första gången jag såg en byrå i Rokoko-stil blev jag verkligen förvånad och samtidigt överlycklig för att det fanns såhär vackra möbler. Att det faktiskt är möjligt att köpa en möbel som ser ut som denna. Den ser ju inte verklig ut, den ser ju fantastiskt overklig ut!
Jag älskar formen, den ser mer ut som en individ än en möbel tycker jag.. Tankarna för mig till Skönheten och Odjuret och möblerna som vaknar till liv. Tänker på klockan och tekannan och den lilla koppen och alla dom andra.

Snart så hittar jag också min levande möbel. Den ska stå i vårat vardagsrum, vänta bara!

Mer Karin Broos! Får inte nog av speglingar, ljus och vackra detaljer..

Tänker lite på sommaren en stund. Det är ju faktiskt inte så lång tid kvar innan man kan knyta på sig skorna och ta en liten kofta under armen och gå ut. En liten kofta ifall att det blir kyligt under sommarkvällen. Bara ben -inte ens strumpbyxor. Känna solen värma och höra trädkronornas blad prassla och fåglarna kvittra. Känna doften av nyklippt gräs och varm asfalt.

Det är inte så lång tid kvar tills man kan ligga på den uppvärmda gräsmattan och bläddra i en mysig tidning. Umgås med dom man tycker om. Äta god sommar-mat. En glass ibland, ja.

Tiden rör sig fort. Hösten bara försvann med en blinkning och den mörka vintern likaså. Nu är det ljusare tider som närmar sig. Februari är snart här. En bra månad, för då vet man att våren och sommaren snart är här.

Tänker ofta på den här artikeln som jag blev tipsad om på Aftonbladets hemsida för någon månad sedan.
Då det stora lastfartyget vid namn Rena, i oktober, släppte ut stora mängder olja och utgjorde Nya Zeelands värsta miljökatastrof hittills, så sökte man hjälp ifrån utlandet för att rädda djuren. Man ville ha stickade ylletröjor åt dom små blå dvärgpingvinerna. Det naturliga fettlagret hos fåglarna blev förstört då fjädrarna blev utsatta för oljeläckaget. Därför bestämde man sig för att sticka tröjor åt pingvinerna, så att dom kunde hålla värmen tills att dom återhämtat sig och tiden blivit inne för att skrubbas rena.

Om jag hade vetat om detta tidigare och om jag hade varit en värsting på att sticka, då hade jag självklart också stickat ett antal tröjor. Men det hade jag nog faktiskt försökt mig på även om jag inte är så bra på att sticka.
Men det kanske inte är försent för att skicka iväg en liten tröja?

Läste delvis om detta på Aftonbladets hemsida men också lite på Svenska Dagbladets hemsida.

Är den hollänske fotografen Anton Corbijn. Han har länge arbetat mycket med porträttfotografi och fotograferar ofta välkända artister som till exempel U2, Depeche Mode, Tom Waits och Kate Bush. Bilderna är mycket speciella och är intensivt svartvita. Har även arbetat med att göra musikvideor. Jag tycker att hans bilder är fantastiska och jag är väldigt förtjust i hans fotostil. Hans fotografier är verkligen konstverk.