Denna gör mig glad
Längtan efter att känna mig fin
Jag längtar efter att kunna klä mig hur jag vill och kunna ha nagellack och vilket smink jag vill. Det är väl det som är skönt med att studera. Man kan klä sig hur man vill. Nuförtiden blir mitt hår helt platt utav mössan jag bär på jobbet och hela jag osar mat. Naglarna förblir naturligt färgade och sminket smetas ut utav den höga värmen ifrån ugnarna och ångan ifrån kokande vatten.
Men det är bra med jobb och ganska skönt med arbetskläder. När jag studerade ett år så tyckte jag det var fantastiskt kul att få ha mina egna kläder, under dom första veckorna. Sedan blev det lite ansträngande och jobbigt att leta fram snygga kläder i garderoben varje morgon. En lösning vore kanske att lägga fram det man vill ha på sig redan kvällen innan? Det ska jag börja med. Precis som man gjorde förrut när man var liten!
Jag längtar också tills jag blivit lite rikare. Då ska jag minsann köpa mig lite fina kläder! För det är jag värd! Det här med att spara pengar är ganska svårt. Jag önskar jag var bättre på det. Men det är många små utgifter och tillsammans så blir det en ganska stor summa pengar. Inser också hur mycket pengar som läggs på mat.. Men har man ett intresse för matlagning och vill äta det godaste så ska man minsann lägga pengar på mat.
Men som sagt.. Snart vill jag klä mig fin i en vacker blus och lägga på lite eyeliner och ett klarrött läppstift. Måla mina naglar kanske svarta och bära ett par fina nya byxor också dom i svart. Jag vill bli bra på att sätta upp mitt hår på ett snyggt sätt. Det har vuxit och vuxit och nu har jag det helst uppsatt då det annars för det mesta är ivägen! Men det är ju långt hår jag vill ha. För övrigt så ska jag färga det då min utväxt nu blivit ordentligt synlig.
Veckorna framöver ska jag ta hand om mig själv och se till så att jag mår så bra som möjligt.
Lediga fredag
Ännu har jag inga planer för dagen, men något trevligt blir det nog! Sitter i lägenheten och svettas, att bo i trähus på sommaren är inte så lätt. Men jag trivs i vårat underbara trähus och här vill jag bo. Så det är bara att stå ut med dom 26,4 graderna som just nu är inomhus. Dock dessa grader är inte dom värsta. Det har varit varmare. Men jag vill bara tillägga att jag älskar sommaren!
Natten var sval med fönstret på glänt. Men så fort solen steg upp och strålarna nådde vårat fönster så blev det riktigt varmt. Jag klagar inte. Jag älskar solen och värmen. Det är solen som får mig att må gott. Jag är som en blomma som behöver solens strålar. Utomhus kan det gärna få vara hur varmt som helst. Men inne får det gärna vara svalt. Jag förstår varför man bygger stenhus i sydligare länder.
Jag minns hur det var när vi bodde i den lilla ettan med kokvrå. Vi hade 22 kvadratmeter att dela på. Det fanns två stora fönster, en pytteliten hall.. Vi trivdes. Men huset som vi trodde skulle vara svalt på sommaren var aldrig sval under den varma delen av året. Fönstret stod nästan konstant på vidgavel men ändå höll vi på att svettas bort. När vi tillslut köpte en enkel bordsfläkt så förändrades allt. Jag minns tydligt hur jag låg utslagen på soffan framför fläkten som blåste på mig. Min pojkvän spelade lite lugnt på gitarren. Jag kunde slappna av och somnade faktiskt. För helt plötlsigt kunde jag andas, inomhus, igen. Konstigt nog är det där en av dom bästa stunderna jag vet. När jag somnade, helt utslagen, med fläkten som blåste på mig.
Under den här dagen tror jag att jag ska ta en sväng i staden, avverka lite affärer och skriva ut resehandlingarna. En promenad vore så mysig, kanske en tur längs vattnet? Kanske äta en underbar middag med någonting gott att dricka till. Grilla hade varit underbart. Eller en trevlig sallad och frossa i jordgubbar..
Bild tagen av Sidensvans.
Crescita -växa
Igår återfann jag lite gamla bilder på en dator som jag inte kommit åt på ett antal år. Där fann jag bilder ifrån högstadiet och början utav gymnasiet och blev faktiskt riktigt shockad.
Jag vet inte om jag blev positivt shockad. Först blev jag otroligt glad över att finna dessa bilder men efter ett tag blev jag nästan lite äcklad. Helt plötsligt kändes det som att jag skickades tillbaka till den tid där jag verkligen inte vill vara.
Jag inser plötsligt att man inte ska se tillbaka alltför mycket, helt plötsligt förstår jag att man ska sikta framåt men leva i nuet.. Inte fastna i något förflutet.
Det är nu nio år sedan jag började högstadiet -En otroligt lång tid sedan. Jag fann bilder som visade mitt osäkra 13-åriga Jag med absolut noll klädstil, sedan ett 15-årigt Jag med fruktansvärd klädstil och faktiskt lite förmycket eyeliner. Men jag ska inte klanka ner förmycket på mig själv!
Dessa år var fantastiskt roliga och utan dom så hade jag aldrig blivit den jag är idag. Jag inser hur jag har vuxit och utvecklats som person. Jag blir glad då jag tänker på den jag blivit idag och vilket självförtroende jag faktiskt har lyckats utveckla med hjälp av att bygga upp ett helt eget liv med arbeten och lägenhet. Att flytta hemifrån och på riktigt faktiskt bli en egen individ gav mig otroligt mycket självförtroende -Att få klara sig själv.
Under tonåren var jag en mycket orolig person. Jag visste inte vem jag ville vara och självförtroendet var i botten. Att sedan finna min talang i måleri gav mig en fantastisk styrka. Jag hittade mig själv och min personlighet. Redan mellan åren 13 till 15 så hann det hända mycket. I slutet av nian var jag så mycket mer mig själv än i början av sjuan. Man är bara barnet när man börjar hogstadiet. Alla försöker hitta sig själva och detta leder till totala krockar i en skola full med 13 till 15-åringar.
Om jag hade haft möjlighet så hade jag gärna velat hjälpa mig själv under dom svåra åren på högstadiet.
Jag hade velat ge mig självförtroende och styrka. Talat om för lilla-jag att inte se på allt med det största allvaret utan kanske våga chansa lite mer. Jag skulle så gärna gå tillbaka och säga åt dom osäkra 13-åriga pojkarna. Dom kanske har vuxit till sig nu men då saknade dom flesta faktiskt hjärna. Vissa undantag fanns dock, vill jag tillägga.
Jag är så tacksam över att åren i grundskolan är över och att jag har hittat mitt riktiga jag och låtit mig blomma och ta plats i samhället. Idag vågar jag saker som jag aldrig trodde jag skulle våga. Idag är jag en person som är stolt över det jag gör och ser fram emot alla möjligheter jag har framför mig.
Jag vet inte om jag blev positivt shockad. Först blev jag otroligt glad över att finna dessa bilder men efter ett tag blev jag nästan lite äcklad. Helt plötsligt kändes det som att jag skickades tillbaka till den tid där jag verkligen inte vill vara.
Jag inser plötsligt att man inte ska se tillbaka alltför mycket, helt plötsligt förstår jag att man ska sikta framåt men leva i nuet.. Inte fastna i något förflutet.
Det är nu nio år sedan jag började högstadiet -En otroligt lång tid sedan. Jag fann bilder som visade mitt osäkra 13-åriga Jag med absolut noll klädstil, sedan ett 15-årigt Jag med fruktansvärd klädstil och faktiskt lite förmycket eyeliner. Men jag ska inte klanka ner förmycket på mig själv!
Dessa år var fantastiskt roliga och utan dom så hade jag aldrig blivit den jag är idag. Jag inser hur jag har vuxit och utvecklats som person. Jag blir glad då jag tänker på den jag blivit idag och vilket självförtroende jag faktiskt har lyckats utveckla med hjälp av att bygga upp ett helt eget liv med arbeten och lägenhet. Att flytta hemifrån och på riktigt faktiskt bli en egen individ gav mig otroligt mycket självförtroende -Att få klara sig själv.
Under tonåren var jag en mycket orolig person. Jag visste inte vem jag ville vara och självförtroendet var i botten. Att sedan finna min talang i måleri gav mig en fantastisk styrka. Jag hittade mig själv och min personlighet. Redan mellan åren 13 till 15 så hann det hända mycket. I slutet av nian var jag så mycket mer mig själv än i början av sjuan. Man är bara barnet när man börjar hogstadiet. Alla försöker hitta sig själva och detta leder till totala krockar i en skola full med 13 till 15-åringar.
Om jag hade haft möjlighet så hade jag gärna velat hjälpa mig själv under dom svåra åren på högstadiet.
Jag hade velat ge mig självförtroende och styrka. Talat om för lilla-jag att inte se på allt med det största allvaret utan kanske våga chansa lite mer. Jag skulle så gärna gå tillbaka och säga åt dom osäkra 13-åriga pojkarna. Dom kanske har vuxit till sig nu men då saknade dom flesta faktiskt hjärna. Vissa undantag fanns dock, vill jag tillägga.
Jag är så tacksam över att åren i grundskolan är över och att jag har hittat mitt riktiga jag och låtit mig blomma och ta plats i samhället. Idag vågar jag saker som jag aldrig trodde jag skulle våga. Idag är jag en person som är stolt över det jag gör och ser fram emot alla möjligheter jag har framför mig.
Nya utmaningar
Är ganska kul!
Det är spännande att prova på nya saker. Just nu är jag verkligen inne i en sådan period.
-Jag vill göra allt.
Vill jag göra en sak så vill jag göra många fler saker. Detta anser jag vara resultatet av mitt positiva tänkande. Helt klart. Det är underbart att tänka positivt för det föder så många fler tankar. Så många nya idéer. Det bästa är att idéerna är positiva. Ju bättre och bättre jag ser på mina tankar och idéer, desto bättre blir dom. Ju mer jag tror på en idé, desto bättre blir den.. Fantastiskt. Jag vill aldrig mer vara negativ. Jag vill alltid vara positiv. Jag vill alltid inspirera mig själv och många andra. En god tanke eller ett gott ord gör så mycket för både mig själv och för alla andra. Att välja sättet att tänka förändrar så mycket. Till det bästa.
Iallafall, jag har insett att jag vill lära mig sy. Och jag vill lära mig sy nu, nu, nu!
Kan det vara min nuvarande fattigdom som gör mig kreativare? Jag har nog insett att jag inte behöver konsumera.. -Jag kan skapa det jag vill uppnå istället.
Det är spännande att prova på nya saker. Just nu är jag verkligen inne i en sådan period.
-Jag vill göra allt.
Vill jag göra en sak så vill jag göra många fler saker. Detta anser jag vara resultatet av mitt positiva tänkande. Helt klart. Det är underbart att tänka positivt för det föder så många fler tankar. Så många nya idéer. Det bästa är att idéerna är positiva. Ju bättre och bättre jag ser på mina tankar och idéer, desto bättre blir dom. Ju mer jag tror på en idé, desto bättre blir den.. Fantastiskt. Jag vill aldrig mer vara negativ. Jag vill alltid vara positiv. Jag vill alltid inspirera mig själv och många andra. En god tanke eller ett gott ord gör så mycket för både mig själv och för alla andra. Att välja sättet att tänka förändrar så mycket. Till det bästa.
Iallafall, jag har insett att jag vill lära mig sy. Och jag vill lära mig sy nu, nu, nu!
Kan det vara min nuvarande fattigdom som gör mig kreativare? Jag har nog insett att jag inte behöver konsumera.. -Jag kan skapa det jag vill uppnå istället.
Ett fint minne:
Jag vill skiva om ett fantastiskt fint minne jag har. Det är ifrån resan till Island som ägde rum under våren förra året.
Våran resa började med att vi landade i Reykjavík där vi möttes utav min farmor och hennes man. Allt eftersom dagarna gick så förflyttade vi oss längs kusten med bil. Vi åkte huvudvägen från den västra sidan, fortsatte längs den norra sidan, ner på den östra sidan och tillslut tog vi oss till den sydligaste lilla staden på Island. Staden heter Vík. Vid sidan av staden sträcker sig havet hur långt som helst och det, är en speciell känsla vill jag lova.
Jag har ett mycket starkt minne utav kvällen då vi anlände till Vík. Vi bodde på ett spännande, lite öde hotell som hette Lundi. Kanske öde eftersom det inte var högsäsong. Vi åt middag där och det visade sig att kocken hade ringt in och sagt att han blivit sjuk, så servitören hade fått rycka in och laga middag.
Iallafall, det fina minnet jag tänker på just nu, är då jag och min pojkvän bestämde oss för att gå den korta biten över till den lilla puben bredvid. Vi hade hört att det skulle vara livemusik där under kvällen och det lät ju spännande.
Det hade blivit mörkt ute, luften var frisk och det blåste ordentligt. Precis som det alltid verkar göra på Island.
Vi gick in på puben och där fanns mycket folk. Vi köpte en varsin Guld-öl (ölmärket heter Gull på isländska).
Fast ölen var inte så guldig och fantastisk, bara ganska vattnig. Vi ställde oss vid sidan av bardisken och bara sög in atmosfären.
Allt kändes så fint. Livemusiken var inte särskilt bra och inte ölen heller. Men just stämningen och känslan av att vara i denna lilla stad. Den sydligaste lilla stad på Island, med havet rakt utanför. Människorna och värmen. Puben var dessutom väldigt fin. Allt kändes så genuint.
Det är så speciellt med just Island. Byarna och städerna är inte så stora och dessutom inte så tätt placerade. Man reser genom ett fantastiskt skiftande och underbart sceneri men märker inte islänningarna så lätt. Dom flesta på Island förflyttar sig med bil, pga väder och vind. Därför uppstår det en mycket speciell känsla då man kommer in i en lokal fylld med värme och mycket folk. Med ett fantastiskt land och landskap utanför.
Detta fina foto har inte jag tagit. Men det föreställer Vík.
Våran resa började med att vi landade i Reykjavík där vi möttes utav min farmor och hennes man. Allt eftersom dagarna gick så förflyttade vi oss längs kusten med bil. Vi åkte huvudvägen från den västra sidan, fortsatte längs den norra sidan, ner på den östra sidan och tillslut tog vi oss till den sydligaste lilla staden på Island. Staden heter Vík. Vid sidan av staden sträcker sig havet hur långt som helst och det, är en speciell känsla vill jag lova.
Jag har ett mycket starkt minne utav kvällen då vi anlände till Vík. Vi bodde på ett spännande, lite öde hotell som hette Lundi. Kanske öde eftersom det inte var högsäsong. Vi åt middag där och det visade sig att kocken hade ringt in och sagt att han blivit sjuk, så servitören hade fått rycka in och laga middag.
Iallafall, det fina minnet jag tänker på just nu, är då jag och min pojkvän bestämde oss för att gå den korta biten över till den lilla puben bredvid. Vi hade hört att det skulle vara livemusik där under kvällen och det lät ju spännande.
Det hade blivit mörkt ute, luften var frisk och det blåste ordentligt. Precis som det alltid verkar göra på Island.
Vi gick in på puben och där fanns mycket folk. Vi köpte en varsin Guld-öl (ölmärket heter Gull på isländska).
Fast ölen var inte så guldig och fantastisk, bara ganska vattnig. Vi ställde oss vid sidan av bardisken och bara sög in atmosfären.
Allt kändes så fint. Livemusiken var inte särskilt bra och inte ölen heller. Men just stämningen och känslan av att vara i denna lilla stad. Den sydligaste lilla stad på Island, med havet rakt utanför. Människorna och värmen. Puben var dessutom väldigt fin. Allt kändes så genuint.
Det är så speciellt med just Island. Byarna och städerna är inte så stora och dessutom inte så tätt placerade. Man reser genom ett fantastiskt skiftande och underbart sceneri men märker inte islänningarna så lätt. Dom flesta på Island förflyttar sig med bil, pga väder och vind. Därför uppstår det en mycket speciell känsla då man kommer in i en lokal fylld med värme och mycket folk. Med ett fantastiskt land och landskap utanför.
Detta fina foto har inte jag tagit. Men det föreställer Vík.
Längtan efter att resa
Jag älskar att resa. Jag älskar att boka resor och veta att jag snart åker till en annan plats, för att se någonting nytt eller återse något. Jag tycker om att resa tillbaka till platser jag tidigare besökt. Det blir lite som att komma hem faktiskt.
Jag har ett starkt minne utav då jag reste till Dublin för tredje gången och klev av bussen mitt i centrum och ut på Dublins största gata. Solen sken starkt och staden pulserade. Det var november, men ett helt annat november än vad jag var van vid. Dock var detta ovanligt fint och varmt för att vara Dublin under sena hösten. Men jag vet inte om jag tror folk längre som säger att det är så fruktansvärt väder på Irland under hösten; bara regn, regn och regn. Jag tror att deras höstväder liknar vårat. Vi har också ett ganska labilt väder. Tycker iallafall jag, efter att jag upplevt dagens verkligt skiftande väder.
Men hursomhelst, jag besökte Dublin i november och solen sken. Året innan besökte jag också denna stad, i slutet av oktober, men möttes också då av ett strålande väder. Något år innan det, så var jag också i Dublin. Men i juli, och då var det en strålande het sommar.
Så, man behöver nog inte åka så långt för att få fint väder och kanske lite värme, det är bara lite mer en chansning. Det kan ju bli dåligt väder också. Men när man besöker en stad behöver det inte alltid vara fantastiskt väder.
Iallafall, jag börjar bli ordentligt sugen på att resa men jag försöker att inte tänka på det för mycket. Jag tänker tillbaka på dom resor vi har varit på och inte på dom resor jag vill göra. Eller dom tänker jag också på, men försöker drömma på ett sätt som inte gör det olidligt.
När jag kan, så ska jag resa. Arbeta först, resa sen. Det låter så tråkigt men det är så jag får göra just nu. Sen vill jag resa tillbaka till Dublin, jag vill ta en sväng till Prag och en tur till Reykjavík och resten av Island. Jag vill se Budapest och lite mer av Skottland. Jag vill se Färöarna än en gång. Och så vill jag självklart tillbaka till Italien. Jag blir alldeles varm i kroppen då jag tänker på Italien.
Nej nu får jag faktiskt sluta skriva. Annars blir längtan riktigt allvarlig och då är det svårt att stoppa den.
Iallafall, lite bilder.
Dublin, november 2009
Dublin, november 2009
Island, april 2011
Island, april 2011
Island, april 2011
Island, april 2011
Visby, augusti 2011
Sardinien, september 2011
Sardinien, september 2011
Sardinien, september 2011
Sardinien, september 2011
Jag har ett starkt minne utav då jag reste till Dublin för tredje gången och klev av bussen mitt i centrum och ut på Dublins största gata. Solen sken starkt och staden pulserade. Det var november, men ett helt annat november än vad jag var van vid. Dock var detta ovanligt fint och varmt för att vara Dublin under sena hösten. Men jag vet inte om jag tror folk längre som säger att det är så fruktansvärt väder på Irland under hösten; bara regn, regn och regn. Jag tror att deras höstväder liknar vårat. Vi har också ett ganska labilt väder. Tycker iallafall jag, efter att jag upplevt dagens verkligt skiftande väder.
Men hursomhelst, jag besökte Dublin i november och solen sken. Året innan besökte jag också denna stad, i slutet av oktober, men möttes också då av ett strålande väder. Något år innan det, så var jag också i Dublin. Men i juli, och då var det en strålande het sommar.
Så, man behöver nog inte åka så långt för att få fint väder och kanske lite värme, det är bara lite mer en chansning. Det kan ju bli dåligt väder också. Men när man besöker en stad behöver det inte alltid vara fantastiskt väder.
Iallafall, jag börjar bli ordentligt sugen på att resa men jag försöker att inte tänka på det för mycket. Jag tänker tillbaka på dom resor vi har varit på och inte på dom resor jag vill göra. Eller dom tänker jag också på, men försöker drömma på ett sätt som inte gör det olidligt.
När jag kan, så ska jag resa. Arbeta först, resa sen. Det låter så tråkigt men det är så jag får göra just nu. Sen vill jag resa tillbaka till Dublin, jag vill ta en sväng till Prag och en tur till Reykjavík och resten av Island. Jag vill se Budapest och lite mer av Skottland. Jag vill se Färöarna än en gång. Och så vill jag självklart tillbaka till Italien. Jag blir alldeles varm i kroppen då jag tänker på Italien.
Nej nu får jag faktiskt sluta skriva. Annars blir längtan riktigt allvarlig och då är det svårt att stoppa den.
Iallafall, lite bilder.
Dublin, november 2009
Dublin, november 2009
Island, april 2011
Island, april 2011
Island, april 2011
Island, april 2011
Visby, augusti 2011
Sardinien, september 2011
Sardinien, september 2011
Sardinien, september 2011
Sardinien, september 2011
Tio frågor:
Om du fick vara någon annan en dag, vem skulle du vara?
Tänker ofta på hur det skulle ha varit om man var född i ett annat land. Har besökt Italien ganska många gånger och kan ibland bli lite avundsjuk när jag ser alla unga människor traska runt i värmen. Sitta på stranden med skolböckerna osv. Det hade ju varit underbart. Men jag är nöjd med att vara ifrån Sverige.Om du var tvungen att berätta tre helknäppa saker om dig själv, vad skulle du berätta?
Att jag inte tycker om att vara blöt om händerna när jag borstar tänderna. Jag trivs inte med att ha hudlotion på varken händer eller fötter och jag vågar inte ens ta i en tub med kaviar. Jag har till och med svårt att skriva ordet! Lite knäppt tycker jag?Om du fick bo precis vart du ville, vart skulle du bo?
Under mina tonår (låter som att jag är tusen år gammal) så drömde jag alltid om att bara sticka iväg och lämna Umeå. Jag tänkte att Umeå var den mest värdelösa staden, att varför skulle man kunna bo här? Men! Idag, är jag tillsammans med min pojkvän, vi är förlovade, och bor i en helt underbar lägenhet. Jag vill aldrig flytta någon annanstans! Och inte vill jag bo med någon annan heller!
Men, jag skulle gärna kunna tänka mig att ha en liten ateljé i en liten stad på Island, eller en underbar lägenhet i Italien nära havet. Där har vi drömmar. Att resa älskar jag och jag kommer ofta boka resor och besöka olika spännande platser. Men jag känner mig lugn då jag har hittat min trygga punkt i Umeå.
Vems blogg skulle du följa slaviskt?
Bonos. Jag har såå länge varit inspirerad av denne man! Jag är ärligt talat fascinerad av allt han säger och allt han skriver i sångtexterna. Har länge varit ett stort U2 fan. Fast nu är jag ett ännu större fan av min pojkvän.
Jag älskar människor med mycket idéer och många kloka åsikter. Jag tycker att Bono är en bra människa som försöker hjälpa hela världen även fast det kan vara svårt ibland.
Om någon gjorde en sång om ditt liv, vad skulle den heta?
En sång som förändrade ditt liv?
One av bandet U2. Alltid låten One. Går nästan inte att beskriva hur mycket låten betyder för mig och hur många händelser jag förknippar med sången. One är perfekt om man vill känna ultimat lycka, One är perfekt om man vill tycka synd om sig själv och gråta, One är perfekt om man är ledsen och vill bli glad. One är en perfekt låt då man är kär. Och texten är helt perfekt och poetisk. Så ska det vara! Poetiska sångtexter är grejen för mig. Intervention av Arcade Fire är också en låt som har förändrat mitt liv, enda sedan jag hörde den första gången så har den betytt mycket för mig. Men allra mest för att jag har ett mycket starkt minne av när jag visade låten för min pojkvän. Den har blivit lite våran låt på ett sätt.
Även Tiny Dancer av Elton John är en låt som betyder mycket för mig. Jag kopplar den till Midsommarafton förra året. Vi dansade till Tiny Dancer flera gånger under den ljusa sommarnatten och det var helt underbart.
Hur skulle din allra närmaste beskriva dig?
Som en god människa som gör andra glada och lyckliga.
Vilken årstid tycker du bäst om?
Jag är ett sommarbarn. Född den 9 juni. Jag älskar sommaren och kan aldrig få nog av den. Men jag älskar även våren för då vet jag att sommaren är påväg. Jag älskar dofterna och ljuden på våren. Älskar doften av blöt asfalt eller doften av solsken. För visst doftar väl solen. Vilken förmåga tycker du inte att du har men önskar du att du hade?
Jag önskar att jag hade tålamodet att läsa tusen böcker. Jag älskar böcker och handlar ofta böcker. Men när det kommer till själva läsningen så plöjer jag igenom första sidan och lägger sedan ifrån mig boken, för att plocka upp en annan och läsa första sidan i den. Jag har helt enkelt svårt att bestämma mig för vilken bok jag ska läsa. Men när jag väl har tagit mig in i en berättelse så är det inga problem. Då lyckas jag tillslut läsa ut boken. Om du bara fick äta en sak i resten av ditt liv, vad skulle det vara?
Det finns så många maträtter jag älskar. Jag älskar att laga mat. Jag tycker väldigt mycket om medelhavsmat.. ost och oliver och goda grönsaker och underbara frukter. Men min favoritmåltid är tacos och kommer alltid förbli min favoriträtt. Tacos fungerar alltid. Och det bästa är att man kan kombinera rätten hur man vill! Tycker man inte om gurka så är man inte tvungen att äta gurka. Det ultimata rätten att äta tillsammans.
Det finns så många maträtter jag älskar. Jag älskar att laga mat. Jag tycker väldigt mycket om medelhavsmat.. ost och oliver och goda grönsaker och underbara frukter. Men min favoritmåltid är tacos och kommer alltid förbli min favoriträtt. Tacos fungerar alltid. Och det bästa är att man kan kombinera rätten hur man vill! Tycker man inte om gurka så är man inte tvungen att äta gurka. Det ultimata rätten att äta tillsammans.
Att vara mörkrädd
Att vara mörkrädd. Detta är något jag ärligt talat har mycket svårt att ta mig ifrån och det känns som att rädslan bara växer sig större. Någon sa till mig en gång att den personen hade blivit mer mörkrädd med åldern, tack vare alla otäcka filmer som ses precis innan sängdags.
Just nu är jag placerad i ett välupplyst kök och med ryggen emot fönstret. Jag vågar knappt vända på mig. Jag vågar inte ens vända mig litegrann! För ett tag sedan så tog jag modet till och vände mig om för att titta ut och jag tyckte mig se en siluett. Eller min hjärna vände och vred och knakade så att det verkligen skulle se ut som en siluett. Jag vände iallafall snabbt bort huvudet och kände hur isande kall jag blev i hela kroppen.
Rädsla är nog det värsta. Man kan vara rädd för vad som helst, mörkret är till exempel en otäck faktor.
Märkligt nog kan dagar då jag stiger upp väldigt tidigt inledas med att jag rusar runt i lägenheten och tänder alla lampor och startar tv:n för att jag ska kunna ignorera att det är mörkt utanför fönstren och i vrår i lägenheten.
Att inleda dagen med att vara mörkrädd är inte en sån bra start haha. Men nu blir det alltmer ljust ute på morgnarna så det underlättar ju!
Nu ska jag samla kraft och mod och smyga ut ur köket och gå i sängs. Godnatt.
Just nu är jag placerad i ett välupplyst kök och med ryggen emot fönstret. Jag vågar knappt vända på mig. Jag vågar inte ens vända mig litegrann! För ett tag sedan så tog jag modet till och vände mig om för att titta ut och jag tyckte mig se en siluett. Eller min hjärna vände och vred och knakade så att det verkligen skulle se ut som en siluett. Jag vände iallafall snabbt bort huvudet och kände hur isande kall jag blev i hela kroppen.
Rädsla är nog det värsta. Man kan vara rädd för vad som helst, mörkret är till exempel en otäck faktor.
Märkligt nog kan dagar då jag stiger upp väldigt tidigt inledas med att jag rusar runt i lägenheten och tänder alla lampor och startar tv:n för att jag ska kunna ignorera att det är mörkt utanför fönstren och i vrår i lägenheten.
Att inleda dagen med att vara mörkrädd är inte en sån bra start haha. Men nu blir det alltmer ljust ute på morgnarna så det underlättar ju!
Nu ska jag samla kraft och mod och smyga ut ur köket och gå i sängs. Godnatt.
Inverno
Vintern är så vacker i februari.. när solljuset har vågat sig tillbaka och snön är alldeles vit. Fantastisk tid på året måste jag säga. Dagarna är kalla när himlen är fint klarblå. Underbart.
Att drömma märkliga drömmar
Att drömma märkliga drömmar har väl alla gjort. Vissa konstigare än andra.
Förra natten drömde jag en märklig dröm. Jag har nog aldrig trott så starkt på något som jag gjorde just då; när jag hörde hur våran tv på väggen knakade och knastrade. Jag var övertygad om att den höll på att gå sönder. Så i mitt halv-vakna tillstånd så tittar jag upp och med suddig blick ser jag en stor metallisk spindel med långa ben komma fram bakom tvn och klättra uppför väggen och upp i taket.
Jag försöker fokusera blicken men det går inte. Plötsligt blir spindeln verkligen suddig och jag känner att jag inte längre kan kontrollera djuret i taket. Jag skriker ut: "Det är en metallisk spindel i taket!" och skakar om min pojkvän som sov så gott. Han vaknar ganska fort och frågar vart den är och funderar på om den är riktig.
I samma ögonblick inser jag att metalliska spindlar faktiskt inte existerar. Jag förklarar för honom att jag verkligen såg en metallisk spindel men att den nu inte syntes till längre och insåg hur dumt det lät.
Det var bara att försöka somna om igen. Men vilket ljud det där knastrandet var, som kom ifrån tvn. Det lät som när hamstrar riktigt bestämt sig för att gnaga igenom någonting, fast ljudnivån var mycket högre.
Och att en tv blivit knäpp och slutat fungera har jag varit med om tidigare. Jag var väl rädd för att något skulle hända med den. Att den skulle explodera? Och förvånad blev jag då det plötsligt dök upp en stor metallgrå spindel. Som dessutom inte var riktig.
Precis när jag flyttat hemifrån så hade jag en gammal bildrörs-tv i lägenheten. En kväll när vi såg film så började plötsligt ljudet dåna och bilden drog ihop sig. Apparaten började ryka och vi drog snabbt ur sladden och bar ut tvn i hallen. Där den utgjorde minst hot. Så detta är väl mitt traumatiska tv-minne.
Frågan är vad drömmen jag hade förra natten betydde?
Förra natten drömde jag en märklig dröm. Jag har nog aldrig trott så starkt på något som jag gjorde just då; när jag hörde hur våran tv på väggen knakade och knastrade. Jag var övertygad om att den höll på att gå sönder. Så i mitt halv-vakna tillstånd så tittar jag upp och med suddig blick ser jag en stor metallisk spindel med långa ben komma fram bakom tvn och klättra uppför väggen och upp i taket.
Jag försöker fokusera blicken men det går inte. Plötsligt blir spindeln verkligen suddig och jag känner att jag inte längre kan kontrollera djuret i taket. Jag skriker ut: "Det är en metallisk spindel i taket!" och skakar om min pojkvän som sov så gott. Han vaknar ganska fort och frågar vart den är och funderar på om den är riktig.
I samma ögonblick inser jag att metalliska spindlar faktiskt inte existerar. Jag förklarar för honom att jag verkligen såg en metallisk spindel men att den nu inte syntes till längre och insåg hur dumt det lät.
Det var bara att försöka somna om igen. Men vilket ljud det där knastrandet var, som kom ifrån tvn. Det lät som när hamstrar riktigt bestämt sig för att gnaga igenom någonting, fast ljudnivån var mycket högre.
Och att en tv blivit knäpp och slutat fungera har jag varit med om tidigare. Jag var väl rädd för att något skulle hända med den. Att den skulle explodera? Och förvånad blev jag då det plötsligt dök upp en stor metallgrå spindel. Som dessutom inte var riktig.
Precis när jag flyttat hemifrån så hade jag en gammal bildrörs-tv i lägenheten. En kväll när vi såg film så började plötsligt ljudet dåna och bilden drog ihop sig. Apparaten började ryka och vi drog snabbt ur sladden och bar ut tvn i hallen. Där den utgjorde minst hot. Så detta är väl mitt traumatiska tv-minne.
Frågan är vad drömmen jag hade förra natten betydde?
