Min vän Fredskalla
Jag älskar blommor. Det började med två pelargoner som jag fick av min mamma våren 2009. Blommorna var knallröda och så fina. Jag blev stormförtjust. Dessa pelargoner fick personligeter. Jag ville ta hand om dom och dom flyttade självklart med mig in till stan, augusti 2009, till min alldeles egna lägenhet.
Det var pelargonerna det började med och sedan dess så älskar jag blommor. Jag har insett hur mycket dom faktiskt ger till ett rum. Faktiskt känns luften bättre och miljön trevligare. Grönt är skönt. Jag älskar att gå runt i en växtaffär och det blir svårt att inte köpa en blomma medan jag är där. När jag väl köpt en eller två så blir jag ivrig över att få placera dom på ett fint och soligt ställe i lägenheten.
Plantagen har nästan blivit min favoritaffär. Där har dom ju allt man kan tänka sig. Växtrelaterade saker iallafall. En gång upptäckte jag att dom hade ganska stora olivträd på nedsatt pris eftersom att dom hade vistats ute i höstluften ett längre tag. Men jag tänkte att jag nog ville prova och se vad som hände om jag placerade en inne i värmen i våran lägenhet. Helst skulle den ha det svalt men ljust under hösten. Till en början hade jag ofta fönstret öppet brevid den för att göra det lite svalare. Men allteftersom det blev kallare ute så fick jag stänga.
Under vintern fick mitt kära olivträd lite för lite ljus och blad efter blad föll ner på golvet. Jag blev riktigt olycklig. Tillslut var trädet nästan kalt och till våran förvåning hittade vi något spännande bland grenarna -en bit skelett. Hur det kom dit är ett mysterium.
Iallafall, när våren och ljuset kom tillbaka så började så småningom små ljusgröna blad visa sig på grenarna och jag blev överlycklig. Mitt olivträd verkade ha klarat vintern!
Som sagt, växter får personligheter som man dessutom blir ordentligt fäst vid. En annan liten historia handlar om min fina, finaste, aloe vera. Jag upptäckte en dag att växten inte alls såg ut som vanligt. Bladen hängde och lossnade dessutom tillslut. Jag hade förmodligen givit den förmycket vatten. Jag planterade om den och tog bort dom ledsna delarna och tillslut så mådde den ganska bra. Nästan helt utan vatten.
Just nu, har jag lite problem med mina vänner Fredskallorna. Deras humör verkar ostabilt. Fredskallorna vill ha ordentligt med vatten annars hänger bladen på en gång. Men jag börjar nästan bli less på deras labilitet. Fast samtidigt älskar jag deras grönfärg och jag älskar att se när dom mår bra. Så lite mer vatten ska dom nog få. En dusch kanske.
Hursomhelst, växter har utvecklats till ett stort intresse för mig. Jag mår bra av blommor och vill bara ha fler och fler omkring mig. En kurs i växthantering hade nog varit intressant och roligt.
Det var pelargonerna det började med och sedan dess så älskar jag blommor. Jag har insett hur mycket dom faktiskt ger till ett rum. Faktiskt känns luften bättre och miljön trevligare. Grönt är skönt. Jag älskar att gå runt i en växtaffär och det blir svårt att inte köpa en blomma medan jag är där. När jag väl köpt en eller två så blir jag ivrig över att få placera dom på ett fint och soligt ställe i lägenheten.
Plantagen har nästan blivit min favoritaffär. Där har dom ju allt man kan tänka sig. Växtrelaterade saker iallafall. En gång upptäckte jag att dom hade ganska stora olivträd på nedsatt pris eftersom att dom hade vistats ute i höstluften ett längre tag. Men jag tänkte att jag nog ville prova och se vad som hände om jag placerade en inne i värmen i våran lägenhet. Helst skulle den ha det svalt men ljust under hösten. Till en början hade jag ofta fönstret öppet brevid den för att göra det lite svalare. Men allteftersom det blev kallare ute så fick jag stänga.
Under vintern fick mitt kära olivträd lite för lite ljus och blad efter blad föll ner på golvet. Jag blev riktigt olycklig. Tillslut var trädet nästan kalt och till våran förvåning hittade vi något spännande bland grenarna -en bit skelett. Hur det kom dit är ett mysterium.
Iallafall, när våren och ljuset kom tillbaka så började så småningom små ljusgröna blad visa sig på grenarna och jag blev överlycklig. Mitt olivträd verkade ha klarat vintern!
Som sagt, växter får personligheter som man dessutom blir ordentligt fäst vid. En annan liten historia handlar om min fina, finaste, aloe vera. Jag upptäckte en dag att växten inte alls såg ut som vanligt. Bladen hängde och lossnade dessutom tillslut. Jag hade förmodligen givit den förmycket vatten. Jag planterade om den och tog bort dom ledsna delarna och tillslut så mådde den ganska bra. Nästan helt utan vatten.
Just nu, har jag lite problem med mina vänner Fredskallorna. Deras humör verkar ostabilt. Fredskallorna vill ha ordentligt med vatten annars hänger bladen på en gång. Men jag börjar nästan bli less på deras labilitet. Fast samtidigt älskar jag deras grönfärg och jag älskar att se när dom mår bra. Så lite mer vatten ska dom nog få. En dusch kanske.
Hursomhelst, växter har utvecklats till ett stort intresse för mig. Jag mår bra av blommor och vill bara ha fler och fler omkring mig. En kurs i växthantering hade nog varit intressant och roligt.
Kommentarer
Trackback
