Att vara härdad
Ikväll visades en repris utav programmet Frozen Planet; djur och natur-fascinerad som jag är så satt jag självklart som klistrad. På skärmen visades isbjörnarna, vargarna och pingvinerna. Man fick se hur dom överlevde den extrema vintern.
Tanken gällande överlevnad i sådant här extremt klimat for upp i mitt huvud: tycker inte pingvinerna att det är kallt? Eller är dom van? Dom vet inget annat? Hanarna vet att deras livsuppgift är att hålla deras dyrbara ägg varma under deras kroppar medan dom själva nästan fryser ihjäl i kylan. Honorna vandrar långa vägar till ett vattenhål för att bunkra upp med så mycket mat som möjligt, för att sedan vandra tillbaka tio mil i blåst och snö för att återse sina familjer. Väl där tar honorna över den viktiga uppgiften och låter dom utsvultna hanarna simma iväg och finna varsin matbit.
Tänk om detta var hur våra liv såg ut, att detta var platsen vi föddes på. Att vi inte visste något annat.
Jag tänker på isbjörnarna som inte verkar ha det lätt. Inte kan det vara lätt att finna mat på Arktis. Kanske på vintern då isen är tjock och lätt att vandra fram på, men under våren blir det svårare då isen spricker och djuren blir tvungna att simma oftare. Jag tänker på andra björnar som har turen att få gå i ide, men inte isbjörnarna väl? Dom kämpar på. Men isbjörnsungarna får iallafall en bra start med mjölk från deras mammor som innehåller 9 gånger så hög fetthalt än människors. Detta gör att deras storlek nästan fördubblas varannan till var tredje vecka.
Ja, vinterdjur är härdade. Att det är -23,3 grader utanför mitt fönster är väl ingenting när jag faktiskt kan gå in i mitt vindtäta bo och värma mig. Annat vore det om jag stod på isen tillsammans med hundratals andra individer och värmde mitt ägg under min täta fjäderdräkt.
Tanken gällande överlevnad i sådant här extremt klimat for upp i mitt huvud: tycker inte pingvinerna att det är kallt? Eller är dom van? Dom vet inget annat? Hanarna vet att deras livsuppgift är att hålla deras dyrbara ägg varma under deras kroppar medan dom själva nästan fryser ihjäl i kylan. Honorna vandrar långa vägar till ett vattenhål för att bunkra upp med så mycket mat som möjligt, för att sedan vandra tillbaka tio mil i blåst och snö för att återse sina familjer. Väl där tar honorna över den viktiga uppgiften och låter dom utsvultna hanarna simma iväg och finna varsin matbit.
Tänk om detta var hur våra liv såg ut, att detta var platsen vi föddes på. Att vi inte visste något annat.
Jag tänker på isbjörnarna som inte verkar ha det lätt. Inte kan det vara lätt att finna mat på Arktis. Kanske på vintern då isen är tjock och lätt att vandra fram på, men under våren blir det svårare då isen spricker och djuren blir tvungna att simma oftare. Jag tänker på andra björnar som har turen att få gå i ide, men inte isbjörnarna väl? Dom kämpar på. Men isbjörnsungarna får iallafall en bra start med mjölk från deras mammor som innehåller 9 gånger så hög fetthalt än människors. Detta gör att deras storlek nästan fördubblas varannan till var tredje vecka.
Ja, vinterdjur är härdade. Att det är -23,3 grader utanför mitt fönster är väl ingenting när jag faktiskt kan gå in i mitt vindtäta bo och värma mig. Annat vore det om jag stod på isen tillsammans med hundratals andra individer och värmde mitt ägg under min täta fjäderdräkt.
Kommentarer
Trackback
