Sidensvans.

Såg en underbar dokumentär en gång som hette My life as a Turkey och handlade om en man som en dag fick en korg med kalkonägg av en bekant. Han valde att ta hand om äggen och vänta tills dom kläcktes. Han ville undersöka vad som skulle hända om han var den första dom små kalkonerna såg då dom kom ut ur äggen.
Kalkonerna accepterade honom som en kamrat och familjemedlem. Dom följdes åt överallt, till och med sov tillsammans. Dom var hans enda sällskap under en tid. Mannen fick uppleva hur det kunde vara som kalkon. Fick se hur fåglarna växte upp och hur deras personligheter utvecklades.

En fantastiskt fin dokumentär som faktiskt resulterade i att jag fällde några tårar. Tänker ofta på denna fina, trollbindande berättelse. Fascinerande med människor som lever så tätt intill djur på detta sätt.